Flygsjukepåsen är en märklig produkt. Ofta diskret men ändå alltid där, i fickan framför en i flygstolen. Vi vet alla vad den är till för, men den obehagliga påminnelsen döljs i en stram formgivning.
Under cirka femton års tid har jag samlat dessa flygets fula ankunge och när de nu visas för första gången publikt så delar de rum med en annan av flygets klassiker – säkerhetsinstruktionerna.
Som det en gång uppmärksammades i filmen Fight club så framstår säkerhetsinstruktionerna som hycklande, alla ser lugna och nästan nöjda ut, allting är ordnat och evakuerande flygresenärer tar försiktigt av sig skorna när de ska lämna det brinnande planet. Ingen slåss, skriker och knuffas.
De berättar för oss om vad vi vill att flyget ska vara, en kontrollerad upplevelse och låter oss förneka vad en flygkrasch egentligen innebär. I takt med flygets rationalisering i jakten på låga priser så har formgivningen av flygsjukepåsarna fått stryka på foten. Numera är de oftast enkla och vita. Kanske är flygeran över och därmed också samlandet av denna flygparafernalia, men den här utställningen vittnar om en sätt att kommunicera och formge under de första två decennierna av 2000talet, och därmed berättar de något om oss som människor.
